Vy över Grundfors. I förgrunden Oskar Karlssons. Kortet taget på 1940-talet.
Skogarna hade stått orörliga sedan urminnes tider. När de första ångsågarna anlades vid norrlandskusten omkring 850 var skogsbolagen i behov av virke och visste dess värde. Bolagen köpte avverkningsrätt av skogsägare. Det förekom även i Grundfors, dock inte i någon större omfattning.
Under 1930-talet fick de skogsägande bönderna avsättning för sin skog. Virkes priserna var låga och kostnaderna för huggning, brossling och körning samt flottning slukade så gott som hela förtjänsten, trots att skogsägarna som regel själva med häst forslade virket till flottningslederna. För de övriga arbetsföra karlarna i byn var skogsarbete åt Domänverket och skogsbolagen samt flottningsarbete deras huvudsakliga inkomstkälla.
Domänverkets och skogsbolagens skogsavverkningar bedrevs oftast långt från bebyggelsen. På 1920-30 talet uppfördes skogskojor och stallar av rundvirke. Kojorna var mycket kalla och dragiga. För "timmerköraren", som först gick upp på morgonen för att tända i spisen och utfodra hästarna, var det mer regel än undantag att han fann skopan fastfrusen i vattenhinken och kaffet i kaffepannan bottenfruset.
Flottningsarbetena påbörjades i slutet av april - början av maj varje år. De arbetstillfällen som gavs i samband med timmerflottningen kom väl till pass då skogsaverkningen för vintersäsongen var avslutad och inte återupptogs förrän frampå hösten.