 |
 |
 |
 |
Kommunikationer • Elström • Vatten och avlopp • Jord och skogsbruket
sid 1 2 3 4
De många fångstgroparna som finns i trakterna omkring
Grundfors, vittnar om att jägarfolk för ca 4 000- 5 000 år
sedan bodde i området. Den förste nybyggaren Johan
Larsson kom till Grundfors år 1789. Han var född 1762 och
son till Lars Östensson och Carin Olofsdotter från Åbyn i Burträsk socken.
Johan Larsson var gift två gånger. Hans första hustru hette
Sara Mattsdotter och hans andra Lovisa Johansdotter.
tillsammans med sin första hustru hade han fem barn.
Denne Jann Lars´n, som han kallades, hade en ko och en
get när han kom med sin familj som nybyggare till byn.
Trakten var då vildmark, varför både folk och fä fick tillbringa
de första nätterna under bar himmel. På den plats där Johan
Larsson först röjde undan skog, för att skaffa plats till sitt
blivande nybygge, byggdes senare Betelkapellet. Marken där
ägs nu av Stellan och Felix Mörtsell.
De människor som på 1780-talet bodde i Grundfors, eller
dess närhet, var ett par samefamiljer, som hade sina kåtor
i närheten av byn där de vistades under vissa tider av
året. Den ene samen kallades "Rik Jan" Nilsson. Han hade sin
kåta belägen på södra sidan av Umeälven. Den andre samen
hade byggt sin kåta lite längre bort på en backe som ännu
kallas Tammas Mass backen efter lappen Tomas Mattson.
Dessutom lär senare en same ha haft sin kåta på näset mellan
byn och älvfåran (näset vid Avan). Näset kallas ännu Kåtanäset.
Johan Larsson hade således inte många grannar då han kom
till Grundfors. Han byggde upp en liten stuga och odlade upp en
åkerlapp där han sådde korn. Det står klart att skörden blev
ringa för familjens behov. Det fanns dock gott om villebråd
i skogen och gott om fisk i älven, så matfrågan kunde ordnas och svälten hållas på avstånd. De fångstmedel som användes var snaror, stockfällor och givetvis lodbössor.
Johan Larsson synes under lång tid av sitt liv ha förföljts av motgångar. Det berättas bland annat att när han en dag varit
hemifrån och kom fram till Grundforsavan såg han en rykande ruinhög av hemmet som han lämnat på morgonen. Hustrun som
låg i barnsäng hade ordnat sin bädd i "fåreta" (foderbod för får).
Han fann henne där. En annan händelse var då makarna
var på slåtterarbete i skogen och då de kom hemåt fann
att det
brann i deras stuga. De små barnen som lämnats ensamma
i stugan, hade tagit sin tillflykt till övre våningen, varifrån
de
i sista stund räddades av föräldrarna. Stugan och vad
däri
fanns brann ner.
En sommar hade Johan Larsson sin häst på bete
vid Björnberget, ett par kilometer från gården.
En björn hade smugit sig på den
betande hästen och
huggit ena ramen i djurets länd, den andra
ramen hade den slagit
runt en tall. Det blev björnens öde. Hästen
som blev
vettskrämd rusade iväg och då björnen ej släppte
taget
följde björnens bog med hästen, medan resten av björnen
blev
kvar vid tallen. Hästen kom hem med björnbogen
hängande
i låret. Hästen blev dock så illa
tilltyglad att den måste slaktas.
Denna berättelse har
förts vidare från släktled till släktled.
År 1803 byggde Johan Larsson sin tredje
stuga. Den stod
kvar till 1942 då den revs. Ur Ossian Egerbladhs
historik om
Stensele finns följande nedtecknat om Grundfors." Johan
Johansson i Bastuträsk insynade 1788 detta nybygge och gav
det år
sin måg Gabriel Jonsson som sålde det till Johan Larsson
i Vinliden. Anläggningsutslag utfärdades av KB den 20 april
1789."
Detta hus uppfördes av Grundfors första
nybyggare Johan Larsson 1803.
Huset revs 1942.